fredag 17 december 2010

Idag är det dags att berätta om mina syskon:
Jag har två stycken. (kvalitén på bilderna är mycket bättre egentligen. Det är mitt program som gör de dåligare...)
Anders
och Fredrik
 
De är tvillingar. Födda i början av 1984 båda två. De har alltså snart hunnit bli 27 år. Tiden går fort!!
När de va små så hade Anders blått på sig och Fredrik rosa eller rött...det var mamma och pappa som hade fått veta att det skulle bli en tjej och en kille som därför hade gjort de färgvalen... Nåväl, det fortsatte rätt långt upp i åldrarna men det gör ju inget för det är ju faktiskt fint med rött också. Eller okej, det fortsatte inte hela tiden, men jag minns när de skulle på bal, i årskurs 8 tror jag det var. Då hade Anders en blå skjorta medan Fredrik hade en röd. Men de var ju fina i dem båda två!
Anders var den s.k. "Spara" hela barndomen. När jag och Fredde fick pengar så spenderade vi oftast dem medan Anders bara sparade och sparade. Nu mer tror jag faktiskt att Fredrik är den som sparar mest...
Fredde har varit den hetsigare av de två. Han har slagit sönder många av mina hockeyklubbor, min garderob, min kontorsstol, Anders CD-spelare och en massa annat. En gång satt han i ett träd och bad mig komma dit. Jag stod nedanför och skrek (fråga mig inte varför jag skrek men) på honom då jag helt plötsligt fick en härlig slemmig snorloska in i min mun. INNE I MUNNEN alltså! Jag kräktes ut den och sprang iväg... Fredrik skulle också dubba mig en gång (alltså som man gör på riddare) med ett hemmasvetsat (morbror Björn hade svetsat) svärd. Det slutade med att han tappade det i mitt huvud. Turligt nog så var det ju inte vasst men otroligt tungt. Efter det så gömde mamma bort det. Vi hittade det flera år senare då vi sålde huset och städade runt på gården. Vi hade också ett luftgevär som Fredrik sköt mot mig med...kulan rispade upp mitt ena ben och det sved...gissa vart det geväret tog vägen sen? Vi hittade även det när vi skulle flytta.
Anders då? Jo när Fredrik körde ifrån honom med mopeden då de skulle åka till bussen så sprang Anders upp och hämtade Fredriks bergssprängare (CD-spelare alltså) och tog med sig den ut, snörde den på plattorna utanför bron och stampade sönder den... Även efter vi hade flyttat in till Burran med mamma (då Anders och Fredrik var typ 21 år?) så drog Fredrik ifrån Anders med bilen och det slutade med att Anders slog sönder ett stort hål i Freddes säng och sedan bröt av hans CD-skivor...
Redan när pappa stod och filmade mig då jag var kanske 1-2 år och försökte klättra upp för en bro utomhus så började Anders och Fredrik att bråka framför videokameran. Den filmen måste jag försöka fixa fram snart. Jag vet inte var den är :( Det är riktigt roligt faktiskt.
För övrigt så är mina bröder faktiskt snälla ibland också. Som när de tejpade fast mig i hockeymålet då de var less på att jag flyttade mig hela tiden... De var alltså snälla eftersom att de i alla fall gav mig full målvaktsutrustning före...
En gång då jag kom hem från nån kompis eller nått så stod Anders, Fredrik och Lars (Gurras systerson) uppe på en snöhög hemma och hade byggt ett hopp längst ner...när jag kom nära såg jag att de slängde ner min kanin som sedan hoppade långt...då sprang de ner och tog upp honom igen och gjorde samma sak igen... INTE okej. Min kanin dog några dagar senare :(
Det här var bara några av de saker som har hänt under vår uppväxt.....
2006 flyttade mamma ihop med sin Hans och det betydde att Anders och Fredrik var tvungna att flytta hemifrån... Anders hade visserligen bott i en lägenhet 200 m. från mammas i två månader några år tidigare men denna gång då? Jo...då flyttade de in hos vår älskade morbror som bor 1 mil utanför Burran. Där har de stannat...till för 1 år sedan då Fredde flyttade till Skeå med sin tjej Josefin. Anders är fortfarande kvar hos morbror Björn.....där lär han nog stanna också...

Nä hörrni. Nu ska jag göra något vettigt. Kanske ta mitt efterlängtade fotbad och se någon film eller så? Ikväll blir det jobb. Julavslutning. Det kommer att bli mysigt.
Ha en toppendag och kväll allesammans!

5 kommentarer:

moa sa...

du har ingen aning om vad du missar =) jag tycker det är dags att få upp dej på hästryggen =P
vars äre du bo nu förresten?
kram

moa sa...

det är ju det jag menar, du måste verkligen upp i sadeln igen =)
vi bor typ mitt i byn. om man kommer från btk hållet kör man bara till första svängen så är det en gård" med tre stora gula hus, i ett av dom bor vi =)

Anna sa...

Haha, förlåt om jag skrattar, det är ju så hemskt! Men tejpa fast dig i hockeymålet... varför gjordes det inte en serie om er? :P PUSS

Simone Wennberg sa...

Det är ju konstigt katta att du faktiskt är så pass normal som du är med tanke på alla hemskheter de där två har utsatt dig för! HAHAa, jag dööör.

Bäste bror sa...

Det var ju annars jag som sköt dig i benet..