VARNING för känsliga personer.

Till att börja med så var lördagen den 7/7 en sorgens dag. Medan vi var på specialistmödravårdscentralen och kollade hur bäbisen och jag mådde så somnade bäbisens farmor in. Hon har varit sjuk ett bra tag men kämpat på så mycket och frågat efter bäbisen men vi hann inte visa henne någon :( Det känns för hemskt att Gurras pappa dog i samma veva som vi fick beskedet om att vi skulle bli föräldrar och att nu hans mamma dog just innan lillan kom till världen. Lycka och sorg vandrar hand i hand är det väl man brukar säga? Vi saknar dem båda och hade önskat att ha dem här.
Och vidare som många av er redan har räknat ut och läst så har hon nu kommit till världen:

Det här är Millie Larsson, vår nya familjemedlem.
Den 10 juli åkte vi in för att göra en kontroll då jag gått över 15 dagar. Väl där såg man att det knappt fanns något fostervatten kvar vilket gjorde att de bestämde sig för att hålla kvar oss.
Kl 11 satte de igång mig genom att ta hål på hinnorna.
Kl 12.30 började jag få sammandragningar och kl 13 hade jag värkar var 10:e minut.
Kl 14 fick jag värkstimulerande dropp vilket gjorde att jag fick värkar var 3:e minut istället.
Ca 15.30 började jag känna att det gjorde lite ont...
16.30 var jag öppen endast 3 cm...men ändå fick jag ryggbedövning en timme senare.
18.00 ökade de droppet så att värkarna kunde utplåna livmodertappen och göra mig 3,5 cm öppen...
Ryggbedövningen gjorde att värkarna knappt kändes och vi löste lite korsord och sudoku tillsammans. Det var ungefär som att sitta i husbilen och ha semester tyckte jag...
Kl 19.30 hade jag fått två kontroller på hur öppen jag var och de hade via kontrollerna lyckats öppna mig till 5 cm...det gick sakta framåt minsann. Jag fick också lite mer ryggbedövning vilket gjorde att höger ben inte gick att lyfta som jag ville längre...det somnade...
KL 23 var jag öppen 7 cm och ställde mig då mot en svävare när värkarna kom. Det var otroligt skönt och jag gungade mig igenom värkarna.
Efter en stund la jag mig ner igen och 00.15 började bäbisens puls att öka...de testade febern på mig och den visade 38,8. De sänkte då droppet och gav mig antibiotika.
Kl 02.00 tog de bort droppet en stund för att livmodern skulle få vila.
Kl 04.00 var jag fortfarande bara öppen 8 cm så 05.30 kommer läkaren och gör en koll där han bestämmer sig för att det ska bli kejsarsnitt.
Så 06.00 rullas jag mot operationen där jag tas emot av massor med folk och en bm från förlossningen har följt mig hela tiden.
Jag börjar bli nervös då jag inte gillar operationer och börjar skaka som ett tok. En narkosassistent strök mig på pannan hela tiden och Gurra satt ju såklart bredvid också men han är heller ingen som gillar blod å operationer så...
06.25 presenterar sig alla i rummet och startar sedan "operationen".
06.47 tittar denna stora person ut:

och bm kommer till mig och visar mig en "stor och fin pojke" var på läkaren säger "nä det var ju en tjej". Haha själv skrattar jag bara och börjar grina såklart.
Gurra fick ta hand om vår lilla tjej då jag mådde så kopiöst dåligt och spydde hela tiden. Det är inte så farligt som det låter utan både bedövningen och ljudet av operationen var det som gjorde mig illamående. Ni vet hur det låter när de suger ut fett på plastikoperationer va? Sånt man ser på tv? Så lät det...det liksom slafsade omkring osv.
Först där vid 9.30 kunde jag hålla i lillan och vi njöt i vårt egna rum med uppassning av alla runtomkring.
Allt gick toppenbra och jag sa under hela förloppet att jag absolut kommer att göra om detta...
Personalen var helt underbar och det har de varit hela veckan! :)
På 20 timmar var allt över och där låg vi med en dotter?
Världens konstigaste grej och det är det ju fortfarande...
Igår fick vi åka hem men idag ska vi åter till bb då lillan ska vägas eftersom att hon gått ner lite för mycket i vikt under veckan...
Vi kämpar på med amning å ersättning om vartannat så att hon ska bli nöjd. Det är klart att det också blev lite konstigt igår kväll och i morse då hon har kommit till en ny miljö med konstiga ljud å konstiga djur som låter osv. men förhoppningsvis ska det gå bra det också :) Vi hoppas att vi ska få åka hem igen idag men vi vet inte säkert.
Jag trodde för övrigt att vätskan skulle åka ur kroppen efter förlossningen men tji fick jag. mina fötter har nog aldrig varit så uppsvällda som idag...inte kul alls.
Nu ska vi snart åka in mot bb och sedan kanske vi åker förbi och grattar kusin Robin som fyller 30 år idag. Beroende på hur allt går med lillan på bb såklart.
Ha en toppendag allesammans och ta hand om varandra :)